Höstkänslan
Trots att det fortfarande är väldigt varmt ute har jag redan lämnat sommaren bakom mig och börjat välkomna hösten. Jag ser fram emot ruggiga dagar, slänga en tjock filt över axlarna, göra en kopp varm choklad och mysa in mig vid skrivbordet eller i soffan. Kryddorna från min och Fabians lilla pallkrage har vi tagit in och hängt för att torka. Även om det inte såg mycket ut för världen doftar det nu mynta, citronmeliss och oregano i hela köket och det har nästan lagt sig en fransk känsla där. Älskar det och önskar att vi kunde ha egna färska kryddor året runt.
Nu när det börjar kännas mer okej att vara inomhus brukar motivationen nå sin årliga topp. Jag vill ta tag i saker, få saker gjorda och påbörja massor av nya roliga saker. I slutet av sommaren har jag varit tvungen att börja säga nej till saker. Tid för mig själv och till det jag verkligen vill göra med livet har varit svår att få loss, och det började ta kol på mig märkte jag. Så nu har jag skapat mig ren fritid. Sådan som jag kan göra vad jag vill med utan att höra den där ångestfyllda lilla rösten som tjuter om att man borde göra något annat istället.
Så. Höstens främsta mål blir att försöka få ordning på lägenheten, som vi renoverar, en gång för alla. Det är i och för sig ett måste, men ändå ett glädjefylld sådant. Mitt andra mål, som bara är för nöjes skull, är att lära mig spanska. Vi har äntligen stökat undan tillräckligt mycket grejer för att kunna göra plats för ett nytt skrivbord. Detta köpte vi och monterade ihop igår. Och visst är det något speciellt med att ha ett helt nytt skrivbord. Jag märker att jag vill sitta vid det hela tiden, ta på det, sova vid det, köpa massor av skrivblock och nya pennor. Allt för att optimera min kreativitet. Innan har köksbordet varit min arbetsplats och det har varit olidligt svårt att få någon motivation där.
Så nu finns det längre inga ursäkter. Nu kan hösten komma.
