Cecilia Fjällström

Stranger Things. Vanligtvis brukar jag inte gilla skräckserier eller skräckfilmer, så jag var inte skitpigg när guuben min ville ha sällskap i soffan för någon dag sedan. Men ack vad glad jag är att jag inte smet iväg och pysslade med något annat när han satte igång första avsnittet. Det här... var en rejäl höjdare.

 

Vi såg klart på säsong ett på någon dag, med ögon som tefat och fötterna uppdragna i soffan. Spännande rätt igenom, twister, mysterier och med härliga karaktärer som fick en att känna på riktigt. Enligt Imdb är serien en mix av drama, skräck och mystik men jag tycker att det även ligger lite sci-fi över den. Det kan mycket väl vara det som fick mig att fastna så stenhårt också, skitmysigt med science fiction. Det är ingenting som tar över dock, så är man inget fan av sci-fi kommer serien säkert att behaga och förtjusa ändå.

 

Det är en sån där serie som man genast vill starta nästa avsnitt av när eftertexterna börjar rulla fram (helst inte ens kissa emellan), men även försöka skjuta på så länge man orkar så att avsnitten inte ska ta slut. Det finns nämligen bara en säsong än så länge och det har varken bekräftats när eller ens om en andra säsong kommer... 
Det fina är dock att det är en originalserie från Netflix, så alla avsnitten från första säsongen släpptes på en gång. Grymt skönt att själv kunna välja hur snabbt man ska jobba sig igenom en serie och inte behöva vänta en vecka eller två på kommande avsnitt. Särskilt när de slutar med olidliga cliffhangers som i denna serie.